Let it be spoken...let it be screamed....THEY´LL NEVER EVER TAKE US ALIVE!!!

Hmm...nu var det ett tag sen jag skrev här upptäckte jag. Iofs har jag väl inte så mycket mer att säga men kanske vore kul om jag för en gångs skull kunde upphålla nåt jag påbörjat. Var ju faktiskt ganska kul att gå tillbaka och läsa vad man skrivit själv.
Så vad har hänt då? På ett sätt absolut ingenting och på ett sätt massor! Men det kommer tids nog. En sak i taget.
Men vi får väl se vad jag kommer på att skriva om och vad min fantasi lyckas producera. Den brukar ju vara ganska känd för att producera ganska intressanta tankar....
Fast just för tillfället är det ganska tomt i huvudet...eller alldeles för fullt av tankar så jag inte kan få fram en specifik....vet inte men nåt av det är det....
Vill bara skrika rakt ut men munnen är fortfarande stängd....vill bara ställa mig ute, slänga upp armarna mot skyn och vråla men nånting håller emot....
Men den dagen när munnen öppnas och detta någonting släpper taget om mig kommer...då jävlar tänker jag skrika! Och gud nåde den som försöker få tyst på mig......

Bra saker kan hända.....

Så var man ett år äldre då....Känns kanske inte så stor skillnad egentligen förutom att man kanske inser att tiden tickar iväg för en alldeles för snabbt....Man missar alldeles för mycket och får kortare och kortare tid på sig att hinna med det man vill göra i sitt liv...
Ibland inser man dock att det KAN gå åt rätt håll och man blir överraskad själv. Rent av förvirrad och rädd.....men vad ska man göra? Vissa saker rår man inte över oavsett vad man försöker göra.
Vi får väl helt enkelt se vad framtiden har att erbjuda.....än så länge kan det ju bara bli bättre....