ÅÅÅÅÅÅÅÅÅ SÅ LYCKLIG!!!!!!!!!!!!!!!

Vet inte ens vart jag ska börja!!! Åkte buss ner och det var väl så där lagom kul men glad och oblyg som jag är så underhöll jag nog hela bussen. Hahahahahahaha......Väl framme så tog vi oss till vårat rum och gjorde oss iordning. Sen var det snabba ryck förbi Burger King och slänga i oss mat så vi kunde springa till festplatsen.
Öltältet var minst sagt överbelamrat men vi trängde oss in och hör och häpna, vi hittade tom sittplatser!!! Satt och pratade skit en stund och gick sen och tittade på marknaden. Mycket fint fanns det!
Efter några timmar så var det dags för att inta plats för att titta på Disturbed. GUUUUUUD vilket DRAG!!!!! Helt jättekul och jag sjäng så mycket jag bara kunde. Liten som jag var så tyckte alla andra att det var bäst att jag fick studsa ifred och vips så hade jag en liten cirkel runt in mig så jag kunde hoppa runt. SKOJ!!!!
Efter det så slog vi oss bort till Slipknot-scenen. Två låtar hörde jag innan jag blev riktigt illa klämd av alla galna psykofolk så killen som stod bakom hörde när det small till i ryggen!!! SMÄRTA!!!! Fick hjälp en två stora pojkar att ta mig därifrån och bort från folket. En sjukvårdare kom fram och frågade hur det var med mig varpå jag förklarade att det gjorde nåt groteskt ont i ryggen och han tog med mig till sjuktältet. Satt där en stund och det blev bara värre. De ringde då efter ambulans och fick jag fick läggas på en bår och bäras bort till andra sidan festivalplatsen. Fan, 10 m från att vara backstage och jag låg fastbunden på en bår!!! SUCK!!!
Ambulansen kom och tjejen som körde tog blodtryck och puls varpå hon tittade på mig lite sådär undrande och frågade "du vill nog ha lite smärtlindring va?" Inte mig emot då det gjorde riktigt riktigt ont vid det laget och hon satte kanyl direkt. Efter en spruta morfin(!) mådde jag jättebra!!! Hög som ett hus bars jag in i ambulansen och kördes till Mölndals sjukhus. Röntgen och mer morfin + stesolid och jag kunde knappt prata.....ont som fan men brydde sig inte. Kl 8 på morgonen så fick jag åka hem igen med tabletter och sprickor i två revben. Var bara tvungen att kräkas lite i buskarna pga smärtan sen satte vi oss i taxin hem.
Sov till eftermiddagen dagen och sen var det dags att göra sig iordning igen. Missa Manson?? NO WAY IN HELL!!!! Tog oss tillbaka till festplatsen igen i förbannat sakta mak. Satt mest och tittade på dom som spelade innan och försökte ta det lugnt. När det började bli dags för Manson gick vi fram och lyckades ta oss fram väldigt nära scenen. Med förväntan i halsen satt jag där och väntade i en timma innan han började spela. SÅ UNDERBART VACKERT OCH HELT GUDOMLIG KÄNSLA!!!! 10 m från Manson stod jag och rockade järnet!!! Sjöng för allt jag var värd och kämpade febrilt med att orka hoppa lite oxå. Stod ut i en timma innan jag trodde att jag skulle kräkas igen av smärtan i ryggen varpå två vakter kom och hjälpte mig ut därifrån. Tillbaks till sjuktältet blev jag buren vilt fäktandes och skrikandes "JAG SKA SE MANSON!!!SLÄPP NER MIG FÖR FAN!!!!" En av sjukvårdarna förstod lyckligtvis min kärlek till den mycket specielle sångaren och fixade fram mig till scenen på personalgången så jag kunde sitta och titta ifred!!! TACK SÅ OTROLIGT MYCKET KÄRA SJUKVÅRDARE!!!!! En annan sjukvårdare hade tydligen jobbat kvällen innan och gick fram till mina vänner och frågade vad fan dom höll på med som drog dit mig dagen efter igen, han var arg på riktigt och skrek åt dom. Dom förklarade vänligt men bestämt att det hade inte spelat någon roll om dom bundit fast mig i en telefonstolpe, jag hade med all säkerhet släpat telefonstolpen till konserten iaf. Han gick därifrån och skakade på huvudet. Hahahahahahahahaha......MEN JAG FICK SE HONOM IAF!!!! OCH NÄRA DESSUTOM!!!! Jag har nog aldrig varit lyckligare i hela mitt liv!!!
Så med otrolig värk i ryggen, minnet av mina solglasögon som nu ligger som ett lik vid scenen nånstans, rösten sprang ifrån mig vid Manson så är jag nyligen hemkommen till mitt hem igen. Men herregud vilken helg det har varit och det har varit värt varenda liten rutten grej. Jag själv ser ut som om jag vore hemkommen från kriget i irak. Nålstick i armarna, blåmärken över hela benen, trycksår på fötterna och vrickad fotled. Men det är det VÄRT!!!!

Nu ska jag packa upp alla grejer sen ska jag försöka ta mig iväg och äta en glass.....

Hej hopp och glada steppsteg från mig...

LYYYYYYYYYYYYYYYYYYCKLIG!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!